Tänk vad veckorna bara rusar fram! Fast det sköna med just den saken är ju att det hela tiden blir varmare och dessutom har vi nöjet att följa dessa fantastiska spårekipage som utvecklas i raketfart!
I helgen var det redan dags för sjätte kurstillfället och det måste sägas att nu märks det verkligen att hundarna börjar förstå vad som förväntas av dem. VI har till på köpet lyckats drilla våra hundförare också så att det ser verkligt proffsigt ut när de för sina hundar! Inga linor som bildar drivankare i form av fågelbon, inga stirrande blickar på hundarna när de vänder sig om mot föraren, inget pekande och viftande med händer och armar i den riktning som föraren TROR att spåret går, inga überstressade spårstarter utan ekipage med god kontakt och som utstrålar lugn… Tja, kort och gott ett gäng spårekipage som är riktigt duktiga! 🙂
Lite intressant var det dock att notera att den där ”dippen” som alltid kommer för nybörjarhundarna efter sisådär 4-5:e spåret denna gång var ovanligt mild – om än där.