Spårträning pågår

En glad Anti

Alltså jag tycker att det är så vansinnigt kul att köra spår med våra hundar, det har jag alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra också. Minns mina första stapplande steg inom spårandets ädla konst, när en god vän skulle lära mig hur man gjorde. Det var på det glada 90-talet som jag utrustad med en styck spårsugen Weimaraner, en burk leverpastej, diverse attiraljer så som en nyinköpt spårsele samt då en god vän som mentor som jag fick prova detta och så biten jag blev direkt… Sen gick vägen vidare via personspår men det måste jag säga att viltspår, som ju i princip är ett personspår det också, men ändå – det är helt klart den roligaste formen!

Att variera spåren lite galet hur man vill, med blod eller utan, med klöv eller utan.. Kors och tvärs kan man vingla runt, allt för att göra det lite mer utmanande för hundarna. Det härliga höstvädret lockar ju verkligen till aktiviteter ute i skog och mark tillsammans med hundarna känner jag. De får ju jaga med husse, så då får de hitta på annat med matte eftersom det inte blir så mycket jagat för hennes del just nu. 🙂

Här är det (at-)taxen Ester och Freja som fick varsitt rejält spår, medan lilla fröken Anti fick nöja sig med knappa 200 meter så fick Freja närmare 900 – vilket hon klarade galant. Snart dags för prov känner jag… 🙂