Kvinnor av rätt kaliber!

Fröken styr upp

Så äntligen var det dags för mig att smita hemifrån och efter en tuff start på året kan jag säga att denna helgen var otroligt efterlängtad! Några trevliga kvinnor anordnar nämligen sedan några år tillbaka ett ”träningsläger” för oss kvinnor med stående fågelhundar här nere på Österlen…

För mig var det premiär i år men eftersom jag varit sugen på det i flera år så var det med stora förväntningar jag rullade mot Stockeboda gård på fredagseftermiddagen sista helgen i mars. Väl inkvarterade i de trevliga små stugorna blev det lite spontant mingel med vin i plastmuggar ackompanjerat av mycket glada skratt och mycket kramar. Tjejerna jag blev tilldelade som rumskamrater visade sig vara min kompis Agneta Ericsson, en ny trevlig bekantskap vid namn Linda med sin korthårshane och Kristina med Vizsla.

Vid 18-tiden skjutsades vi muntra kvinnor iväg till vad som på programmet benämndes som ”hemligt föredrag” men som visade sig vara betydligt roligare än så – om man får säga det… Vi lämnades nämligen av på ”Indoor shooting center Tomelilla”, svårt att både säga och stava till men fantastiskt att uppleva kan jag säga! Vi fick prova på laselerduveskytte utomhus där vi fick skuta på självlysande lerduvor mot den mörka kvällshimlen och simulatorskytte inne i den trevliga lokalen! I pausen serverades otroligt god mat med god dryck varpå sedan skyttet fortsatte när man var lite lagom stärkt i kropp och själ.

Fullt ös…

På lördagen började sedan träningen med hundarna där vi delades in i mindre gruppen som sedan fick träna för de olika instruktörerna och tillika arrangörerna Anna Berg, Anette Erlandsson och Eva Björk. Vi fick även träna för duktiga Emeli Mårdenius som var inlånad som instruktör till årets läger. Förmiddagen spenderade jag under fröken Evas stränga överinseende och jag tror att jag var nära att få kvarsittning för att jag inte ville ställa från mig mitt älskade morgonkaffe… 😎

Sedan visade Emeli hur hon lär ut dirigering och linjetag med sina hundar innan det var dags för lunch som Lena Karén var ansvarig för – något hon gjorde med bravur får jag säga!

Innan helgen var slut hade vi också hunnit med lite fältträning för Anna ute på den skånska, och ack så blåsiga, slätten. som Nässlan avslutade med ett hardrev som hette duga, Ja, lilla höglöpande Nässlan var kanske inte mattes stolthet denna träningshelg det får jag nog säga, men  vi hade otroligt trevligt trots detta! Skrattfesten som jag och Linda hade medan dunderförkylda stackars Agneta försökte sova bort sina baciller i rummet bredvid, gav energi så att det räckte och då gjorde det inget att man tre dagar senare själv var dunderförkyld…

Tack till arrangörerna av årets KaRK-läger – det var en härlig upplevelse som jag verkligen behövde mitt i all bedrövelse!

Det var svårt att hinna både släpa runt på höglöpande monster-Nässlan och fotografera samtidigt men här kommer i alla fall lite bilder…